Jag är lost just nu. Snacka om att allt hände på en gång. En stor 2:a finns en arm bort, men en månad för tidigt. Pengar? Jobb? Utbildningsavgifter? "Det löser sig" Pellis standard kommentar. Vad händer om vi inte tar chansen? Hur blir det om vi gör det? Träffa en jobbcoach imorgon känns ganska patetiskt just nu.  Jag måste prata med min personliga terapeut. Mamma.

bjuder på den.

Jag måstemåste fara och träna imorgon bitti. Rensa min pyttelilla skalle. Plus att dagens kost (eh, veckans kost) hade ju fått Anna Skipper att falla av stolen, minst sagt. Den enda muskeln jag tränat idag är käften. Tugga och surra. Nej, nu; mer skönhetssömn.